Ja det är precis så jag känner mig , jag kan inte räcka till för mitt barn. Jag orkar inte med utbrott och alla begränsningar hela , hela tiden. Jag vet inte vad som stör henne och som kan sitta i en hel dag. Jag tycker verkligen vi försöker, och inget hjälper. Igår var en katastrof, jag grät mig till sömns. Minns inte ens vad det började med för detalj som raserade en hel dag. Just nu duger jag knappt inte alls, bara mannen hela tiden. Jag kan inte avleda henne för att ge honom en stund att andas själv.
Så nu på em ska lillasyster och han åka iväg själva några timmar, det är planerat och tösen är med på det än. Har lovat att vi ska hälsa på mormor. Jag tror att tösen är trött på att vara ledig, en vecka till sen kortids igen när vi jobbar. Vi har ju bara kortids ännu som fritids. Ska ansöka om övernattning till hösten. Helt ärligt ska det bli skönt att börja jobba igen, med mer rutiner som vanligt igen.
Jag är tröttare nu än innan semestern började. Varför mitt älskade barn ska du brottas med så mycket i ditt huvud, så mycket vi inte förstår förrens det är försent och du exploderar igen.
Jag känner mig sorgsen och trött, ändå har jag fått sova mer än på länge. Mår dåligt över hur tungt allt måste vara, hur ska vi orka .
Men människan är en kämpe, så om några dagar känns det säkert bättre igen. Och livet går vidare, en dag i taget. Kram till er fina kämpar därute, Tina
3 kommentarer:
Visst är det så för många av oss härute att vi är piggare och gladare när vi har jobb och rutiner, dkola och korttids/frittids. Det där med semestrar och ledighet är ingen vila utan snarare tvärtom för oss.
Jag vet inte hur mycket du har läst i Ninas Blogg - Livet i stort och i smått - men om du orkar så ta dig igenom det mesta i hennes blogg. Den är fantastisk och har hjälpt mig så otroligt mycket även om våra barn inte är lika. Men just med tänket, scheman, rutinerna osv. jag är säker på att du kan få en massa tips om du som sagt orkar läsa igenom den.
Sänder alla mina styrkekramar till dig och önskar dig en bättre dag imorgon. Det är tufft att vara förlder till ett barn med funktionshinder, och vi är många som gått i väggen. Det tär att inte kunna hjälpa så som man vill, men vi finns här för dig om du vill gumman och tänker på dig!
Lena
Tack Lena , jag läser hennes blogg varje dag nästan. Blir inponerad och lite rädd för framtiden samtidigt. Jag är rädd att jag aldrig blir så klok och bra på allt. Kramar till dig .
Jag känner igen känslorna du känner,jag känner likadant.Det är tufft men vi kämpar vidare.Styrke kramar från Åland.
Skicka en kommentar