Börjar bli färdig mentalt

När Tösen gick i skolan var det två tjejer som tog studenten och flyttade hemifrån till lägenhet med assistenter. Jag frågade mamman om det inte skulle bli tomt och kännas konstigt när det förändras så mycket i livet. Förstod inte riktigt då hur hon kände när hon svarade Jag är färdig med att torka rumpa och hela den biten. Ska bli skönt med förändringarna, att hälsa på dottern eller hon kommer hem vissa helger blir lagom.
Nu börjar jag förstå vad hon menade tror jag. Jag har haft vaknätter och mycket på småbarnsnivå i 20 år , jag tar längre och längre tid på mig att hämta kraft igen. Jag känner mig mer egoistisk och vill vara spontan ! Kanske är det fult och tabu att säga så ? Jag älskar Tösen och tanken på att hon inte skulle bo hemma är fullt av frågetecken, men inte skrämmande längre. Nu börjar jag bli redo att fundera i den banan, att planera för det så smått. En sak i taget och när det sker vet jag inte än överhuvudtaget men jag börjar bli färdig mentalt på att det kan ske.

Dags för träff med ny LSS handläggare, hoppas hon är bra. Men lite oroligt är det allt, hoppas vi inte får assistanstimmarna indragna bara. 😨

Tösen tycker att hon kan göra som hon vill och att vi inte bestämmer över henne, vi är inte helt överens om det ! 😜
Minsta motgång och det blir fel så blir det ilska och högljutt.
Och ibland är det svårt att göra rätt, i morse  frågade jag om hon ville ha stekt ägg till frukost. Hon svarade ja , kom till köket och såg stekpannan och blev arg - jag hatar stekt ägg ! Hon tänkte förmodligen på kokt ägg men jag vet att hon gillar stekt.
Jag började steka till mig och när jag var klar så kom hon med en tallrik och skulle ändå ha. Tur jag stekte två så det gick  hyfsat.

Hon fastnar lätt i saker som sen håller i sig, vissa längre än ändra. Att ladda mobilen är en, och kontrollbehovet är stort över mobilen och laddaren. Stort är nog en underdrift 😬
Många nätter vi har letat mobiltelefon ! Ja hon är inte stilla heller så inte helt enkelt alltid att veta var hon var sist. Då är det inte kul, men hittills har vi alltid hittat den i alla fall.

Dags för matlagning, mannen ska hjälpa Tösen att duscha. Imorgon ska hon till korttids .
Ha det gott !

Positivt tänkande

Tösen trivs på jobbet, känns som det passar henne bra. Ett cafe´på ett äldreboende med bra ytor, bra personal och lite varierande sysslor. Det tar på hennes krafter men på ett bra sätt verkar det som. Hon frågar inte efter skolan längre och det tolkar jag som positivt.

Tösen har gott självförtroende, det är fantastiskt ! Meeen...allt kan hon tyvärr inte själv och det blir lite argt när vi försöker hjälpa till och när vi inte får det och det blir fel. Naturligtvis väljer vi våra strider när det går och låter henne försöka med det som är rimligt. Men det blir en del städning av olika slag !

Lillasyster är fortfarande inte bra i sina smärtor men utredningen har äntligen tagit fart med ordentliga undersökningar och provtagningar. Det verkar inte vara något som är farligt , men det är otroligt frustrerande att inte kunna lindra och få svar. Men snart kanske vi är klokare. Vården har verkligen varit slarviga i det här. Men nu ser vi framåt . 

Jag har också varit på lite undersökningar av olika slag och har förutom min fibromyalgi och diskbråck i nacken nu även konstaterat diskbråck i ländryggen. Men det funkar med hjälp av naprapaten och övningar han ger mig.

Ont har jag varje dag men av olika styrka, det är oftast hanterbart. Tror man kan vänja sig vid smärta om den inte är olidlig förstås.
Försöker tänka positivt och se det jag klarar och det jag har i mitt liv. Även om det är annorlunda så är det ett bra liv. Vi skrattar mycket hemma och det är bästa medicinen mot det mesta. Inställningen till saker hjälper i alla fall till är jag övertygad om.
Klart det ibland svider och jag tycker livet är orättvist när familjer åker till fjällen och åker skidor tillsammans och vi sitter i nåt nytt väntrum på nåt nytt sjukhus istället. Men vi har faktiskt också gjort det förr, när barnen var små. Och åkt på solsemestrar , så det är okej att vi inte kan det längre hela familjen. Vi har ändå förmånen att kunna åka på semestrar men med lite andra uppdelningar, på sätt som just nu i livet passar och funkar för alla.
Det är verkligen inte alla som kan det.

Hoppas på ett bra 2018 med positiva svar, mindre sjukhusbesök och en hel massa medvind i livet för oss och er alla därute !
På återseende, var rädda om er. Kram T