torsdag 2 maj 2019

Saknar så det värker

Jag saknar Tösen ofta, sådär så det gör ont. Ja mitt liv kretsade mest runt henne innan hon flyttade. Säger inte att det inte är rätt eller skönt också. Det är en trygghet att hon har sitt, har människor som tar hand om henne. Men jag kan längta så det värker i mig. Valborgsmässoafton hämtade jag henne för hon ville sova hos oss! 💖 Så härligt! Hon var kvar igår och grillade med oss och hon och mannen gick på bio, ja det är deras grej helt enkelt. Det gick bra men de kom hem tidigare för bion var läskig,duktig hon är talar hon om vad hon vill och är tydlig.

Förra veckan fick vår fina trogna följeslagare somna in 💔
Han blev 14 år och 7 månader och var frisk hela sitt liv. Nåt hände förra tisdag kvällen och vi tror han fick en propp i huvudet. Han förändrades och beslutet var tungt men nödvändigt. Ingen tvekan på onsdags morgonen vad vi var tvungna att göra. Så fruktansvärt sorgligt och ont det gör att förlora en fyrbent familjemedlem. Saknar hans varma huvud i mitt knä, hans kalla nos som väckte mig på morgonen. Jag saknar så det värker att han inte är här bredvid mig där han alltid var. Men jag är tacksam för alla fantastiska år och allt vi delat,alla promenader och alla mysiga stunder.
Tacksam att vi var ute i stugan i påsk och han kunde få en helg till där, han njöt och rullade sig i ljungen precis som vanligt.
Livet går vidare såklart, men nu försvann en till ur vardagen som jag la mycket tid och fokus på,jag har tappat bort mig själv lite och försöker hitta vad jag vill göra. Jag har jobbat lite mer på mitt jobb och det är kul att kunna bidra lite mer. Men så är den där jävla kroppen som inte riktigt orkar det jag vill. Men jag ska väl hitta en struktur i vardagen tillslut , skynda långsamt och vara tacksam för det som funkar. Var rädda om er 💗


3 kommentarer:

Unknown sa...

Vad tungt att det hände just nu, när du nog behövde honom som mest... Förstår att det måste kännas tomt och att saknaden efter Tösen är stor. Så ännu en förlust i samma veva. Önskar vi kunde ses snart. Stor kram till dig, vännen!
Nina

Maria sa...

Förstår din saknad! Vi har samma framför oss ännu i vår/försommar. Våran prins har en växt på sin lever och vi märker hur han sakta blir sämre men att veta att nu, är inte lätt.
Kram

Polär Marielle sa...

Beklagar verkligen sorgen. En fyrbent vän betyder så mycket.

Tänker på din relation med tösen och att hon flyttat. Känner igen känslan! Eller känslorna för det är verkligen tveeggat.
Gabriella har ju bott borta i många år nu. Hon flyttade hemifrån när hon var 19 och i år fyller hon 30.
Jag tänker ju ofta att vi tar hand om henne och ger henne ett bättre liv än vad gruppboendet klarar av. Där är hon mycket ensam och hon skulle behöva ha personal som engagerar sig mer i henne.
Men samtidigt så är det så sköööööönt att äga tiden själv lite mer nu. Kram!

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...