torsdag 7 juli 2011

Sova eller inte sova, det är frågan.

Tösen somnade inte i natt, alltså inte alls. Hon la sig trött men sen gick det inte. Hon var på toa ca 30 gånger om det räcker. Vad är det som oroar så enormt ?
Igår var sådär dag, hon hann med lite upptåg själv som kunde gått illa... Plötsligt hade hon smygit in och skurit färskpotatisen i små mini bitar. Blir sådär att koka, men alla hennes fingrar var hela i alla fall. Potatisen blev god i ugnen ! I natt sover vi hemma, det är nästan 2 veckor sen. Vill inte stöka till det och byta ofta, men nu har vi varit på kalas och det passade bra.
I natt är också medicin natt, vi har haft uppehåll 5 nätter och då sover hon inte mycket. Inte de sista 3 när medicinen gått ur i alla fall. Och den hjälper inte alls om vi inte gör uppehåll.

Psykologen vill att vi testar ett sov program, som ska göra att barnet tillslut kan somna om själv. Just nu käns det som ett hån nästan. Våra problem käns lite svårare än så. Men men , vi får väl se. Får läsa på mer innan vi dömer ut det helt. Psykologen skulle vara vår medicinska backupp när läkaren är på semester, eftersom medicinen är rätt ny för tösen än. Men hon visste inte maxdos eller att den är långtidsverkande. Hon skickade sovprogrammet istället..... Är jag hård och grinig kanske, möjligt men blir bara så less ibland på alla turer hit och dit. Tösen är en svår nöt att knäcka med sömnen. Men vi känner inte att förståelsen finns, trots våra beskrivningar av hur vi lever. Är det så att det verkligen inte finns nån hjälp, att vi får "gilla läget" och göra det bästa. Kan det vara så illa. Men vi  lever på hoppet än, även om det sviktar ibland.



Nu har tösen somnat för andra gången och nu med sitt nintendospel som kudde. Det älskade spelet som dövar ångest och lindrar långa nätter. Jag ska också krypa i säng strax, bara titta in på era sidor lite....
Sov sött alla rara därute, Tina

4 kommentarer:

♥ Lenaeff ♥ sa...

Usch så dåligt att bara "knuffa" över er til en psykolog över semestrarna. Bara för att ni inte ska kunna säga att ni inte fått hjälp eller? Ibland kan man ju undra.
Jag har nog inte riktigt förstått vad ni har fått för hjälp eller inte. Vad ni har testat och inte testat, vilka läkare ni pratar med. Men nog måste det väl ändå finnas specialister som kan försöka hjälpa er? Eller?
Det verkar ju inte som det sliter sitt hår för att hjälpa er precis...
Som jag önskat så många gånger tidigare i diagnoslandet, tänk om jag hade ett trollspö..då hade du fått önska vad precis vad du ville...
men nu har jag ju inget trollspö, så tills dess sänder jag en massa styrkekramar till er och er tjej.
Lena

Mamma Z sa...

Så jobbiga nätter ni har..det påverkar ju alla.. Har det varit så här länge?
Sam vill fortfarande att man sover invid honom, av veckans sju nätter så sover vi där minst fyra..bervid..Skall klia han på ryggen tills han somnar..och om han vaknar på natten vill han känna att man finns där intill..

Stackarn att behöva ha sån ångest och så ung..
STOR KRAM du kämpande mamma!!

Anonym sa...

Hoppas ni får sova i natt. Ja dessa turer fram och tillbaka gång på gång. Allt som ska göras med möten hit och dit, mediciner hit och dit, utredningar, och allt som hänger ihop med dessa diagnoser, det är inte konstigt om man blir trött o grinig, man får vara det.Och ni som inte får sova, jag förstår om det är rent ut sagt förjävligt.
Jag brukar tänka att alla dem som jobbar med sånt här. Alltså psykologer, kuratorer, läkare, you name it... Dem kan efter sin arbetsdag gå hem och "glömd är man". Vi som har dessa diagnosbarn lever med dem dygnet runt, kan aldrig ta semester från dem. Nu menar jag inte att dem ska sitta och tänka på alla sina patienter, men du förstår tanken. Ja nu låter jag också grinig o tjurig, haha....
Kramar till dig hjärtat/Cissi

ann sa...

Vilken jobbig sits ni sitter i..fick lite mer information om det ni lever i.Kan förstå att det är tufft med allt och har själv fått kämpa för att få min sons sömnbehov bra.Vår son blev otrygg och kunde inte sova ensam,så han sov med mig.Han kunde inte sova och vakna på natten pga ångest.Det är tufft när man inte får stöd runt sig..hoppas det löser sig för er.Håller tummarna!Kramar från Åland.

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...