Jag fick mina blodprover tagna i morse, skönt. Bara att vänta och se hur det ser ut denna gång ? Hemma hos oss är det nåt skumt som händer hela tiden. Ja saker försvinner av sig själva ? Det måste vara så för ingen har gjort nåt och ingen vet nåt.... Solglasögon, mobiltelefon och nintendo är sånt som tydligen kan gömma sig själva ! Är inte det skumt eller ??? Hmmmm........ och leta är det värsta som finns. Och ? säger tösen när vi frågar var nåt kan vara. Hon är snabb på att tappa bort saker och det är svårt att hänga med var hon varit. Inget stort problem men tar lite tid varje dag !
Nästa sak som det varje dag är diskussion om är att ringa och hur mycket man kan ringa till alla människor utan att de blir less. Tösen älskar att prata i telefon, då fokuserar hon rätt bra på det hon gör om inget stör runt om för mycket. Det är ju härligt att hon pratar i telefon, men inte hela tiden kanske.
Bolla är nästa intresse, och just nu är det bara det som gäller( när hon inte pratar i telefon).
Det blir lätt insnöat under långa perioder med samma saker, gärna månader. Men det kanske är fler som funkar så ? Jag känner mig bara som en bandspelare ibland, samma tjat om samma saker varje dag.
 |
| mysstund i ljungen |
Mat har också blivit extremt laddat, tösen blir ofta arg och sitter helst själv. Vilket är okej, men hon äter dåligt också just nu. Fika och glass tackar hon aldrig nej till däremot ! Vet inte varför matsituationerna blivit så laddade. Ikväll iväg och träffa min cissi en stund, alldeles för länge sedan ! Ska bli så mysigt ! Nu laga lite mat, hoppas det inte blir bråk om det igen. Ha det gott, kramizar Tina
4 kommentarer:
Ja alldeles för längesen. Jag väntar med en smulpaj, vet dock inte om den är ätbar, jag är usel på att baka. Kul iallafall att du kommer. Kramar Cissi
3000 passerat, snart är du ifatt.
Hej! Jag heter Joanna och är 23 år gammal när jag var 14 fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om livet med diagnosen så folk ska få mer förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och vad det innebär så besök gärna min blogg:)
kram
Hmm, det där med försvunna saker känner jag igen, men här hemma hos oss är det alltid jag som får skulden, så har det alltid varit, jag vet inte varför för oftast när det kommer till kritan så är det faktiskt inte jag som förlagt sakerna. Men det är väl alltid lättare att skylla på nån annan en att erkänna att man glömt var man lagt något.
Hoppas matsituationen för tösen blir bättre. Det är väldigt jobbigt när just maten krånglar. Jag vet med mig själv att jag går igång väldigt lätt när det krånglas med maten, på något vis så är det en laddad situation för mig.
Ha det nu så gott och hoppas du snart får lite egen tid. Kramar Annelie
Skicka en kommentar