Himlen är oskyldigt blå

Jag har inte haft nån kraft över på kvällarna för datorn. Nu ätit jordgubbar och mjölk och fick lite energi ! Igår en överdjävlig dag, om man får säga så... Tösen letade fel i allt och inget jag försökte med fungerade. Hon låste sig vid saker hela tiden och var arg på allt. Middag hos farfar och farmor lättade inte heller upp, det kan ibland funka när man bryter mönstret med nåt annat. Men det bara fortsatte, vi åkte hem tidigt och våra krafter började ta slut. När vi kom hem fick hon ett galet raseriutbrott och fick bäras in, hon är ju inte så liten längre heller. Då brast det för mig och tårarna rann över. mannen tog henne och jag och lillasyster tog metspöna och metade abborre med mormor och morfar. Tösen lugnade sig plötsligt och kom och kramade mig och sa förlåt mamma. Hon var glad och nöjd och vi fick några abborrar också. Plötsligt kunde vi andas igen. Undra vad som händer i hennes huvud ? Vad är det som gör all ilska, ångest och oro ? Det värker i hjärtat av maktlöshet. Vad kommer hända i framtiden, hur länge ska vi orka. Jag får mer värk nu, börjar bli sliten igen. Får se om FK kassan nu beslutar att jag måste jobba fullt igen, anar att de inte godkänner min sjukskrivning . Inget ska ju vara lätt. Tittar ut på havet och en  himmel så oskyldigt blå och självklart kan livet vara sämre. Måste stanna upp, andas och se allt det vackra. Nu har tösen skrikit sig igenom en duschning i ute duschen medans jag suttit här, nu är hon glad och dax för kaffe ! Varma kramar till er alla fantastiska därute, Tina