torsdag 30 juni 2011

Himlen är oskyldigt blå

Jag har inte haft nån kraft över på kvällarna för datorn. Nu ätit jordgubbar och mjölk och fick lite energi ! Igår en överdjävlig dag, om man får säga så... Tösen letade fel i allt och inget jag försökte med fungerade. Hon låste sig vid saker hela tiden och var arg på allt. Middag hos farfar och farmor lättade inte heller upp, det kan ibland funka när man bryter mönstret med nåt annat. Men det bara fortsatte, vi åkte hem tidigt och våra krafter började ta slut. När vi kom hem fick hon ett galet raseriutbrott och fick bäras in, hon är ju inte så liten längre heller. Då brast det för mig och tårarna rann över. mannen tog henne och jag och lillasyster tog metspöna och metade abborre med mormor och morfar. Tösen lugnade sig plötsligt och kom och kramade mig och sa förlåt mamma. Hon var glad och nöjd och vi fick några abborrar också. Plötsligt kunde vi andas igen. Undra vad som händer i hennes huvud ? Vad är det som gör all ilska, ångest och oro ? Det värker i hjärtat av maktlöshet. Vad kommer hända i framtiden, hur länge ska vi orka. Jag får mer värk nu, börjar bli sliten igen. Får se om FK kassan nu beslutar att jag måste jobba fullt igen, anar att de inte godkänner min sjukskrivning . Inget ska ju vara lätt. Tittar ut på havet och en  himmel så oskyldigt blå och självklart kan livet vara sämre. Måste stanna upp, andas och se allt det vackra. Nu har tösen skrikit sig igenom en duschning i ute duschen medans jag suttit här, nu är hon glad och dax för kaffe ! Varma kramar till er alla fantastiska därute, Tina

2 kommentarer:

Lenaeff sa...

Orken tryter och den tryter fort ibland. Stresen av att inte kunna hjälpa, den maktlöshet som det innebär och att sen inte veta hur man ska få ihop resten av livet med sjukskrivning m.m. det är en tung och tröttande livssits. Jag fattar faktiskt inte hur ni orkar och har orkat så länge som ni gjort. JAg vet att man oftast inte har något val men ändå. Den förtvivlan som kommer sig av tröttheten och av att inte kunna hjälpa sitt barn är hemsk.
Jag önskar att det fanns hjälp att få som fungerar för er.
Kramar med stora varma kramar//Lena

ann sa...

Jag känner igen lite av det där..Min ena son kan bli helt låst i sin ilska/frustration.Han kan inte handska sina känslor då det händer säger han.Efteråt vet han att han gjort fel och ber om ursäkt.Man är maktlös som förälder,vi gör bara vårt bästa i den situation vi lever i.Jag har också värk i min kroppen pga min livssituation.Det är min svaga punkt.Hoppas det löser sig med din sjukskrivning..Styrke kramar från Åland.

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...