Ibland gör det bara ont...

Jag vet att vi kanske ändå har det bra som kan få hjälp av våra föräldrar med tösen så vi kan göra saker själva men framförallt med lillasyster ibland. Men ibland gör det bara ont när vi får avstå saker för att vi inte har det som andra med friska barn. Mest ont gör det när det påverkar lillasyster, fast vi gör allt vi kan för att hon ska ha det bra och göra roliga saker.
Jag vet att det bara är att "gilla läget" och göra det bästa av det. Och tro mig vad vi försöker och vill inte att folk ska tycka synd . Men ibland gör det bara ont.....

Det är en sorg , och vissa stunder kommer den nog alltid finnas och poppa upp och göra mig ledsen. Även om jag är realistisk och har tagit diagnoserna till mig. Men när det späs på med obotlig sjukdom och ovisshet då känner jag sorg.
Kan också bli arg över hur mycket vi får kämpa och ständiga bakslag. Kan bli arg över att jag var tvungen att bli sjuk så jag inte orkar det jag vill.
Kan bli sorgsen över att läsa om vad andra familjer gör, inte för att jag inte unnar andra utan bara för att ibland gör det bara ont.

Jag är orolig för framtiden, vad ska hända med tösens sjukdom. Var ska hon bo, vad ska hon göra ? Hur kommer jag må och massa andra funderingar.
Och konstaterar igen att livet är inte rättvist, men vi är fantastiska på att klara det mitt i allt ! Och alla ni andra kämpande på olika sätt är också fantastiska !

Kärlek till er och tack för att ni finns därute, kramar Tina