söndag 4 november 2012

Ibland gör det bara ont...

Jag vet att vi kanske ändå har det bra som kan få hjälp av våra föräldrar med tösen så vi kan göra saker själva men framförallt med lillasyster ibland. Men ibland gör det bara ont när vi får avstå saker för att vi inte har det som andra med friska barn. Mest ont gör det när det påverkar lillasyster, fast vi gör allt vi kan för att hon ska ha det bra och göra roliga saker.
Jag vet att det bara är att "gilla läget" och göra det bästa av det. Och tro mig vad vi försöker och vill inte att folk ska tycka synd . Men ibland gör det bara ont.....

Det är en sorg , och vissa stunder kommer den nog alltid finnas och poppa upp och göra mig ledsen. Även om jag är realistisk och har tagit diagnoserna till mig. Men när det späs på med obotlig sjukdom och ovisshet då känner jag sorg.
Kan också bli arg över hur mycket vi får kämpa och ständiga bakslag. Kan bli arg över att jag var tvungen att bli sjuk så jag inte orkar det jag vill.
Kan bli sorgsen över att läsa om vad andra familjer gör, inte för att jag inte unnar andra utan bara för att ibland gör det bara ont.

Jag är orolig för framtiden, vad ska hända med tösens sjukdom. Var ska hon bo, vad ska hon göra ? Hur kommer jag må och massa andra funderingar.
Och konstaterar igen att livet är inte rättvist, men vi är fantastiska på att klara det mitt i allt ! Och alla ni andra kämpande på olika sätt är också fantastiska !

Kärlek till er och tack för att ni finns därute, kramar Tina


6 kommentarer:

Anonym sa...

jag är en stora syster lillebror med ADHD
så detta känner man igen....
kramar om

Tina sa...

Tack, berätta gärna mer. Värdefullt att höra för mig hur det är att ha ett syskon med diagnos. Om du vill förstås. Varm kram Tina

Bellan sa...

Ryser när jag läser detta inlägg... Livet är orättvist många gånger och ni har verkligen fått gå igenom mer än nog. Förstår din oro över sjukdomar man inte vet så mycket om och hur det ska bli framöver.

Massvis med varma styrkekramar till dig <3
//Bellan

Anne Salovaara-Kero sa...

Känner igen mig i dina funderingar. Stor kram!

Nina sa...

Ja, fantastiska är ni allt! Men vad har ni för val?

Jag tycker inte synd om, men man önskar ju att livet var lite mer rättvist. Att ni åtminstone fick hjälp (assistans) och inte behövde kämpa så..

Kramar om dig hur mycket som helst <3
Nina

Anonym sa...

Kärlek och kramar tillbaka.

/ Emelie

Speedad ,orolig men glad

Det blev som jag anade, oroligt och speedad tös. Svårt att sitta still men oftast på bra humör. Det underlättar. Sömnen sämre igen och svårt...