Ett inre lugn

Det är svårt att beskriva men jag känner ett lugn som jag inte känt på länge. Även om inte så mycket direkt påverkas av att vi fått assistansen godkänd, för nätterna blir lika jobbiga osv. Men jag kan ändå andas ut. Vi har fått förståelse för det jobb vi gör och gjort i alla år och jag kan jobba halvtid på mitt jobb som är det min kropp orkar just nu pga mina egna krämpor. Jag behöver inte förklara och försvara varför då jag nu faktiskt har två jobb och jobbar fler timmar än de flesta andra. När jag såg schemat på datorn hos assistansbolaget så var min spontana kommentar- inte konstigt jag är trött ........
Kanske är jag tjatig just nu om det här, men det känns som det har öppnats möjligheter för framtiden som kommer underlätta. Alla som lever lite som vi tror jag förstår, för oj vilken kamp allting är. Om det rör skola, sjukvård , korttids eller vardag är olika för oss alla, men kampen den samma. Det förenar oss föräldrar att kämpa för barnen och ungdommarna med olika diagnoser.

Tillsammans är vi starkare........

Jag har mött så mycket fantastiska människor sista året , föräldrar som har sin historia att berätta och en enorm styrka. Och jag har bloggen att tacka för det ! Tack till er som läser, och fråga gärna om det är något ni undrar. Kommentarer är ett bra bränsle för energi till fortsatt skrivande !
Tack till er vars bloggar jag följer så fort jag hinner och orkar, ni ger kraft och energi !

Nu har mannen kommit hem och det är skönt. Vi fixade duschningen på fm tösen och jag och det gick bra. Nätterna har varit stökiga och att hon blev förkyld igår natt gör det inte bättre. Blir mycket slemmigare förstås så hon fick inhalera igår natt efter att hon knappt fick luft och vaknade skräckslagen av det korta andningsuppehållet. Lite obehagligt är det. Men blev bättre sen så vi kunde sova lite.

Dagen idag har varit lugn, kanske känner hon av mitt inre lugn lite. Ha en fin vecka, kramar Tina