söndag 18 november 2012

Ett inre lugn

Det är svårt att beskriva men jag känner ett lugn som jag inte känt på länge. Även om inte så mycket direkt påverkas av att vi fått assistansen godkänd, för nätterna blir lika jobbiga osv. Men jag kan ändå andas ut. Vi har fått förståelse för det jobb vi gör och gjort i alla år och jag kan jobba halvtid på mitt jobb som är det min kropp orkar just nu pga mina egna krämpor. Jag behöver inte förklara och försvara varför då jag nu faktiskt har två jobb och jobbar fler timmar än de flesta andra. När jag såg schemat på datorn hos assistansbolaget så var min spontana kommentar- inte konstigt jag är trött ........
Kanske är jag tjatig just nu om det här, men det känns som det har öppnats möjligheter för framtiden som kommer underlätta. Alla som lever lite som vi tror jag förstår, för oj vilken kamp allting är. Om det rör skola, sjukvård , korttids eller vardag är olika för oss alla, men kampen den samma. Det förenar oss föräldrar att kämpa för barnen och ungdommarna med olika diagnoser.
Tillsammans är vi starkare........
Jag har mött så mycket fantastiska människor sista året , föräldrar som har sin historia att berätta och en enorm styrka. Och jag har bloggen att tacka för det ! Tack till er som läser, och fråga gärna om det är något ni undrar. Kommentarer är ett bra bränsle för energi till fortsatt skrivande !
Tack till er vars bloggar jag följer så fort jag hinner och orkar, ni ger kraft och energi !

Nu har mannen kommit hem och det är skönt. Vi fixade duschningen på fm tösen och jag och det gick bra. Nätterna har varit stökiga och att hon blev förkyld igår natt gör det inte bättre. Blir mycket slemmigare förstås så hon fick inhalera igår natt efter att hon knappt fick luft och vaknade skräckslagen av det korta andningsuppehållet. Lite obehagligt är det. Men blev bättre sen så vi kunde sova lite.

Dagen idag har varit lugn, kanske känner hon av mitt inre lugn lite. Ha en fin vecka, kramar Tina

5 kommentarer:

Maria sa...

Ja visst är det en kamp.Skönt att du känner dig piggare.Ha det bäst och kram!

Emelie sa...

<3

/ Emelie

Nina sa...

Hua, vad otäckt med andningsuppehåll..

Tänk vad tydligt man ser på saker när det kommer på pränt. Allt jobb du gör.. Gott att assistansen gick igenom tillslut! Att det ska behöva kämpas så på vägen :( Inte konstigt att många ger upp.

Svarade dig i bloggen idag, förresten. Bara så du vet så betyder du faktiskt massa för mig!!! <3 Sådeså!

Kramar om dig du fina! Å så måste vi se till att få ihop den där vinkvällen nån gång!!!

Nina

A sa...

Hej. ni borde få natt assistans. Att en utomstående assistent kommer hem till er och ser till tösen. För ni måste ju få sova. Och har ni testat melatonin eller vad medecinen heter, eller imovane? tror man får ge imovan till barn. och ni kan testa med propavan som är insomnig.

För ni kan ju inte fortsätta tills hon flyttar hemifrån med att inte få sova.

väldigt bra blogg:)

Bellan sa...

Goa fina du ♥ Så härligt att ni äntligen fick igenom assistansen och jag blir så glad för er skull. Det kan öppna sig möjligheter som man inte drömt om innan, det har det gjort för oss och vi är i inledningsfasen till det nu med en ny assistent till Turbo. Detta trodde jag inte var möjligt, men det blir hur bra som helst. Kanske finns det oanade möjligheter för er så småningom. Jag håller mina tummar!

Kramar om dig ♥
//Bellan

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...