onsdag 22 juni 2011

Utredningar

Samtal från barnhab idag. Hon undrade om vi funderat nåt på autism ? Ja vi har nog funderat på det mesta sa jag, men inte just nu. Men hon hade tänkt på det, en del lutar åt det hållet. Så en utredning om autism ska dra igång i höst. Jag får lite ont i magen, ska det aldrig ta slut ? Det svänger hela tiden, hopp och förtvivlan om vartannat. Energin börjar ta slut, jag reagerar knappt på att tösen även kanske har autism. Det bara byggs på och inget hjälper. Allt blir nästan svårare hela tiden. Levde upp lite när Adhd medicinen sattes in och tänkte att nu kanske det kan hända nåt som underlättar. Ja kanske den har gjort nån liten mikroskopisk nytta, och idag har vi höjt dosen igen. Men plötsligt käns det inte lika hoppfullt längre, återigen tas jag ner på jorden med bestämd kraft. Tårarna bränner, denna sommaren skulle ju vara den lugna....

Klart vi vill veta, allt som kan hjälpa oss i förståelsen och kunskapen om varför saker är som de är . Men det gör ont. Jag sa att klart vi är med på en utredning till, vi gör allt, allt vi bara kan. Fast ibland vill jag inte vara vuxen, jag vill säga upp mig från den tjänsten. Jag vill gunga, äta glass och fråga vad det blir för mat. Bekymra mig om vem jag ska leka med idag, åka på läger igen och försöka hålla mig vaken längst !
Men det är bara att torka tårarna och bita ihop, världen är inte rättvis och vissa får mer prövningar än andra.
Vi tillhör dom som fått en rätt skaplig dos tycker jag, när livet handlar mer om att överleva än att leva .

" De flesta människor sätter upp villkor för sin lycka, men lycka kan vi bara uppleva om vi inte sätter upp några villkor alls"

Kramar till er alla därute/ Tina

5 kommentarer:

ann sa...

Jag känner igen det där med utredningar..Vi utredde först på Habben och fick då diagnosen Språkstörning.När det sen stötte på fler svårigheter i skolan ville vi göra mer på BUP och de visa på lite ADHD och Asperger.Efter nätverksmöte fråga de om vi även var villiga att göra utredningar på Autismen,vi var då så slut efter alla möten så vi valde att fundera på det.Så eventuellt till hösten blir det mer.De är vår 13-åriga son detta handlar om.Vi har även en med Autismen men också två till med Språkstörning.Det är tufft med utredningar för alla parter,sorgligt att få bekräftat mera svårigheter men också viktigt för att veta vad man kan göra för sitt barn. Styrke kramar från Åland.

Tina sa...

Tack rara du, livet är tufft. Kram Tina

Anonym sa...

Ibland undrar man vad alla dessa diagnoser gör för nytta, jag menar vad spelar det för roll vad det våra barn har heter, om det nu är ADHD el utvecklingsstörning. Ja innerst inne vet jag ju att det är för deras egen skull för att dem ska få all den hjälp dem behöver och förtjänar. Men ibland blir man bara så himla less på allt.
Jag har sett en del som skrivit att deras barn begåvats med en funktionsnedsättning. Jag vet inte om jag inte har kommit till den delen av livet för jag kan tyvärr inte känna dem känslorna, jag för min del hatar dessa diagnoser, hatar att mitt barn har fått två av dessa diagnoser. Ser hur illa det gör honom och oss andra som står runt omkring honom.Vem vet nån gång i livet kanske jag kan känna så som en del skriver, men just nu går det inte alls, är alldeles för jobbigt. Tänker på dig Tina, jag finns här. tusen kramar till dig. /Cissi

Anonym sa...

Usch så tufft ni har det! Jaa du så livet blir för en del av oss. JAg skulle gladeligen träffa och diskutera med den som delade ut livets lotter...Kanske man kunde få dela med sig lite av dessa vedermödor sålla lite och sprida dem lite mera rättvist? Önskedrömmar, jo tyvärr!
Känner så väl igen känslan av att inte vilja vara med och samla vuxenpoöng hela tiden. Tänk om ens största bekymmer var vilken glass man skulle köpa för veckopengen...
Bit inte ihop alt för hårt bara, släpp ut lite skit nån stans också...
Sänder mina tankar till er och önskar er någon form av lindring i både själ och kropp.
KRamar om//Lena

Tina sa...

Tusen tack bästaste Cissi och Lena, ni har ju också en stor ryggsäck med prövningar. Vi kanske ska få till en mamma middag, det vore berikande och mysigt ! Kram Tina

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...