onsdag 8 juni 2011

Ångest

Igår kväll när jag hämtade tösen efter jobbet så säger hon lugnt i bilen,- Hur gör vi i natt då mamma ?  -Ja hur menar du ? - Om det blir sådär jobbigt och jag inte kan sova ? - Jag tror det blir en bra natt, du kommer sova som en prinsessa hjärtat ! - Tror du, det tror inte jag.

Förstår vilken ångest det är att natten närmar sig, lång och jobbig. Hur stort allt blir, och hur svårt det är att inte kunna sova. Det är inte gå och lägga sig numer som är värst utan att somna om när hon vaknar efter max en timma. Om vi så har henne hos oss eller är hos henne spelar ingen roll. Vi kan inte med ord eller närhet lugna henne. Det gör så ont att inte räcka till och nå fram. Önskar så att medicinen på sikt gör allt lite lättare, tar udden av det jobbiga. Så vi kan andas och leva lite lättare.
Lov för tösen är mest oroligt , är nog mycket i huvudet just nu om det också. Rutiner är ju trygghet och även om man försöker förbereda så är det inte alltid enkelt och allt blir som man tänkt.

Hoppas hon är på humör när hon kommer hem idag så jag kan åka och klippa henne ! Annars går livet vidare ändå ! Tänker inte tvinga henne, då går det absolut inte !

Kram och må gott därute !

6 kommentarer:

Mamma Z sa...

Sam, nu 12 år har haft att sova sedan förra hösten i eget rum, så vi har haft en turistsäng bervid hans och sovit brevid varje natt. När han har vaknat har vi funnits där och kunnat klia ryggen och fått han till ro igen. Innan dess så sov han nog i över ett års tid inne mellan mig och gubben i dubbelsängen, och då vaknade han inte alls lika ofta som det blev sen då han började sova i sitt rum. Nu äter han cirkadin med god effekt sedan vi höjde dosen på den.
Skoj att du funnit min blogg :-) Skall lägga till dig i mina favoriter.. vi behöver varandra här ute!
Kram och lycka till med allt!!

Tina sa...

Hej och tack !
Cirkadin funkade tyvärr inte på tösen, och nästan inget annat heller. Läkarna blir inte kloka och vi tröttare. Nu funkar inte närheten nåt vidare heller tyvärr.Men lever på hoppet.... Tack för omtanken, kram Tina

Lenaeff sa...

Jaa du vännen, vad gör man när man inte räcker till. Jag har inga bra förslag, men jag är säker på att hon ändå känner att ni finns där och gör det ni kan för henne.
Så märkligt att det inte finns något läkarna kan göra för att hjälpa henne bättre. JAg ska hålla tummarna att det funkar med medicineringen nu!
Önskar att ni får det bättre eller kan komma på hur niska kunna hjälpa henne :/
Kramar om
Lena

Anonym sa...

Vad tror du om att jag klipper henne? Har många saxar. //Pettersson

Tina sa...

Tack Lena du är för rar, kramar Tina

Tina sa...

Nja Pettersson, jag tror du ska hålla dig till ditt yrke med saxarna ! Men tack för erbjudandet ! Kram Tina

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...