tisdag 22 januari 2013

Ångest

Tösen var på korttids i natt, ja precis så. Var där, inte sov. Hon ringde igår kväll efter vi varit på möte och sa att hon försöker vara kvar. Hennes favorit jobbade natt och hade nyss börjat sitt pass . Hon måste lyckats få tösen tillräckligt trygg på den stunden och det tackar vi för. Men tösen ringde i natt, ja vi har gjort upp att det är okej för att ångesten inte ska bli värre än den är. Mamma jag bara måste ringa , det känns så sa hon en gång. Vi somnar ju lätt om ändå och får sova avsevärt mer än om hon är hemma. Den här gången hade hon ont i magen. I morse när hon ringde hade det släppt och hon var lugn men trött.

Jag ska försöka beskriva hur en vanlig natt ser ut hos oss.
Tösen somnar ganska lätt tidigt eftersom hon är bra trött. Somnar oftast i soffan vid 7-8 tiden och sover 1/2-2 timmar. Antingen vaknar hon själv av slemmet eller behöver gå på toa. Annars får vi väcka henne och leda henne till badrummet och sen sängen. Då somnar hon oftast snabbt igen för att sova 5-10 min och då ställa sig upp och vara arg. Sen håller det på så i intervaller fram till morgon timmarna vid 3-4 tiden kan det bli lugnare. Eftersom sova är det mest laddade och hon inte fixar att vara själv så kan vi heller inte lägga henne 8 om inte vi vill sova redan då. För lägga henne och då och hon mot all förmodan skulle somna så kan vi inte lämna henne för då blir hon hysterisk innan vi hinner blinka om vi inte är där. Och vi har nog försökt alla varianter som finns för att skapa nåt som funkar. Men förändringar är det jobbigaste som finns så det är inte bara att ändra heller. Vi provade en tid att hon alltid skulle somna i sängen för att vakna på samma ställe för tryggheten osv, var ingen skillnad på natten men kvällarna var jobbigare då sova och säng är sååå laddat. Vi orkade inte bråka tillslut .
Jag bara funderar om det ska vara såhär för alltid, och det är nog tyvärr så eftersom det varit så sen hon föddes. Det gör så galet ont att inte räcka till för henne på natten. Önskar jag förstod var som händer i henne. Ibland räcker det inte med kärlek, så enkelt är det.
Nu kommer hon i taxin strax, ska bli rart med en kram (om hennes humör är rätt !) Ha det gott, kramar till er alla rara.

3 kommentarer:

Anne Salovaara-Kero sa...

Stor kram till dej. O som du skriver: ibland räcker det inte med kärlek. Hur mycket vi än har av den. Kram. Anne

Lena sa...

Jaa vad säger man du Tina? Det måste vara hemskt för henne, tänk om hon själv kunde förmedla vad det är som händer när hon mår som hon gör? OCh fy för att vara förälder i er sists och inte kunna göra nåt :(
//Kramar om ända in i hjärtat!

Nina sa...

Kramar om massa <3
Nina

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...