Personalen som vet hur läget är just nu gav mig en kram och sa åk det löser sig. Mina tårar rann och jag grät som ett barn hela vägen hem. Ifrågasatte varför jag lämnar henne ? Vad har vi för rätt att kräva vila när inte hon får nån ?
Det gör så jävla ont just nu bara. Tösen mår inge vidare, ur balans och orkeslös. Jag vill kunna göra nåt !!
Personalen skickade sen ett sms att allt funkar. Jag andas in djupt och känner mig lite mindre hemsk.
Får se om hon fixar att vara kvar i natt, ringer hon och är orolig så hämtar vi henne.
Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska göra, kollar om tvättmaskinen är klar flera gånger. Lägger bort saker och viker tvätt och packar i ett enda virr varr.
Men det är världsliga saker, mycket värdsliga mitt i allt.
Jag tror att jag är galen (mer än vanligt ;) ), ja jag längtar efter Tösen när hon är iväg så det värker i bröstet och är så trött när hon är hemma samtidigt.
9 kommentarer:
Håller tummar allt jag orkar!
För en mysig resa.
För att korttids så småningom, sakta men säkert i Tösens takt, ska börja funka bättre och bättre så ni kan slappna av och veta att hon har det fint och det faktiskt är bra för er alla. Så småningom.
För att ni får assistans.
För att Tösen ska må bättre snart, snart.
För att du ska må bra.
För att... allt ska bli bra!
Kramar om!
Nina
Känner igen känslan, alltför väl. Men oftast går det mycket bättre än man tror på korttis. Försök komma ihåg klassiska flygplansexemplet att du måste ha syrgasmasken på dig själv innan du lägger det på ditt barn för att rädda henne. Du behöver vila o koppla av för att orka vara en bra mamma för din fina tös. Stor kram. Det blir nog bra. Anne / mamma annorlunda
Åh, vännen, vad jobbigt!! Hoppas det fungerar för Tösen med korttids för du/ni behöver ju vila. Sen får vi tro att er tripp blir så där bra som den bara kan bli!
Kramar om massor ♥ och förresten... jättefina havsbilder!
Kramar om !
Åh, vad det gör ont i hjärtat att läsa ditt inlägg!
Men det måste nog vara lite skit innan det kan bli bra, men kan tycka att ni har haft er beskärda del redan.
Men det måste bara bli till det bättre!
Vill bara ge dig en stor kram...Hur du än känner just nu så ska du veta att du är en underbar mamma som alltid ger allt du kan och orkar! Finns inga tvivel om det!
// Tingeling
Åh vad jobbigt. Jag hoppar tillbaka några år i tiden och känner igen preciiiiis hur du har det. Just det där tröttheten på utbrotten och samtidigt oron när hon är borta.
Peppar,peppar, nu har det faktiskt varit rätt bra ett tag här.
Kramar i mängder!
Tina, önskar det fanns något jag kunde göra rent praktiskt (blåsa på det onda, torka dina tårar och vänligt men bestämt se dig i ögonen och upprepa "du är inte galen".) Det här med skrivna ord är inte min grej som du vet.
Kram / Emelie
Tina man blir så berörd av det du skriver så det värker i hela mitt hjärta med. Att du är en stark person har jag förstått, att du kämpar in i det sista. Du behöver vila o komma bort på eran resa. Ta väl hand om er. Tänker på er så gott som varje dag många kramar Christine
Skicka en kommentar