Men vi har inget mer att ta till den här sommaren heller, jag vet inte vad jag ska säga eller hur jag ska tänka. Klart den kan bli bättre, men 11 veckor är länge.
Ännu ett litet hopp som suddades ut. Känner för första gången på länge att tårarna bränner i ögonen, det blir så påtagligt när han ringer och vi hörs inte förrens till hösten. Läkaren hörde hur Tösen skrek i bakgrunden och hennes oro över att vara förkyld och hennes trötthet. Han suckade och lät uppriktigt sorgsen över att inte kunna hjälpa oss mer. Det värmer i alla fall med hans omtanke och tappra försök.
Känner mig liten och maktlös. Men det går över och allt går vidare som vanligt igen. Så är det ju här i livet.
4 kommentarer:
Ibland önskar jag att man kunde trolla bort allt det dumma och elaka!
Ibland önskar jag att man kunde trolla bort allt det dumma och elaka!
Usch vad jobbigt det låter! Hoppas att det blir bättre!
Och så kan ni väl låtsas att jag är med där på träffen också.... eller jag måste kolla datum för det kanske var i helgen som var som ni träffades. Det är jättelångt för mig att åka men nångång hänger jag på!
Ha det så bra!
Fotboll min vän, titta på fotboll så blir allt bra säger den elake...
Skicka en kommentar