Tösens läkare ringde igår kväll. Vi ska trappa ner stratteran för att ta bort den om några veckor. Läkaren står maktlös och har inget mer att komma med ang sömnen. Bup får ta över den biten igen, sist gav det inget.
Vi har skrik dygnet runt och stor ilska. Det gör så fruktansvärt ont att inte kunna hjälpa mitt barn, hjälpa oss.
Vi sjunker sakta sakta, jag vet inte vad vi ska ta oss till. Nästippen är ovanför ytan, men inte mer.
Julefrid..........
Kram Tina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blogg eller inte ?
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...
-
Dygnet på spa var skönt och mycket härliga skratt ! En härlig laddning av två trötta mammors batterier. Att bara vara och bli ompysslad och ... -
Ja jag har passerat 10000 besök på min blogg sen jag startade för snart ett år sedan ! För mig är det stort , mycket stort att lilla jag kan... -
Ja jag är nog en konstig prick, när jag får lite tuffa besked som handlar om dottern så blir jag mest planerande och saklig och stark. När j...
2 kommentarer:
Oj vad jag tänker på er. Hur har ni det med det vi här i Finland kallar avlastning? Dvs att med jämna mellanrum ha henne på korttidsvård.
För oss har det varit ett tufft beslut, han är ju bara 5. Men vi har en helg/månad då vi vet att vi får lite andrum i vardagen. Inte är det mycket men lite. Tufft ja, men annars går jag i väggen.
Många kramar / Anne
Tack Anne det värmer. Vi får avlasning med start i jan eller feb. Till att börja med 2 nätter i månaden. Har varit en lång väg att acceptera det men nu käns det som vår räddning. Ja du det är tufft, kramar till dig i massor/ Tina
Skicka en kommentar