tisdag 13 december 2011

Tillbaka på ruta 1

Tösens läkare ringde igår kväll. Vi ska trappa ner stratteran för att ta bort den om några veckor. Läkaren står maktlös och har inget mer att komma med ang sömnen. Bup får ta över den biten igen, sist gav det inget.
Vi har skrik dygnet runt och stor ilska. Det gör så fruktansvärt ont att inte kunna hjälpa mitt barn, hjälpa oss.
Vi sjunker sakta sakta, jag vet inte vad vi ska ta oss till. Nästippen är ovanför ytan, men inte mer.
Julefrid..........
Kram Tina

2 kommentarer:

Anne Salovaara-Kero sa...

Oj vad jag tänker på er. Hur har ni det med det vi här i Finland kallar avlastning? Dvs att med jämna mellanrum ha henne på korttidsvård.

För oss har det varit ett tufft beslut, han är ju bara 5. Men vi har en helg/månad då vi vet att vi får lite andrum i vardagen. Inte är det mycket men lite. Tufft ja, men annars går jag i väggen.

Många kramar / Anne

Tina sa...

Tack Anne det värmer. Vi får avlasning med start i jan eller feb. Till att börja med 2 nätter i månaden. Har varit en lång väg att acceptera det men nu käns det som vår räddning. Ja du det är tufft, kramar till dig i massor/ Tina

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...