Läkaren ringde men kunde inte säga om tösens symptom beror på plåstret och den kraftigt ökade dosen eller inte. Vi sänker nu dosen och hoppas krypningarna/klådan i kroppen går över. Om det inte gör det sa jag vad gör vi då ? Så här kan vi inte ha det ? !
Vem ringer jag som svarar och hjälper oss ? Svaret var inte helt enkelt för henne att svara på , hon började prata om folk som inte var på plats full tid osv , jag upprepade frågan - vem hjälper oss om det fortsätter för det här är omänskligt. Och sjukt frustrerande att se tösen må dåligt.
Ring mig sa hon och skulle skriva in det så den som än tog emot mitt samtal ser att det är uppgjort.
Hon tog till sig det jag sa och det kändes lite tryggare.
När jag lagt på kom tårarna, utan hejd. När jag berättar för nån hur jobbigt det är så blir det verkligt och det brister ibland. Just när jag satt kvar där vid köksbordet med tårarna rinnande kom lillasyster hem alldeles för tidigt. En lärare var sjuk. Hon kramar mig och jag blir nästan mer ledsen över att hon ska behöva ta del av allt. Även om hon vet allt ska hon inte behöva trösta mig. Jag förklarade och hon förstod, en otroligt klok tonåring <3
Vi år lunch ihop och skrattade en del som vi brukar och allt kändes lättare.
På fm var vi till korttids på möte och det kändes bra, vi tog upp ett par saker som de lovar ta tag i. Annars flyter det på helt okej för tösen nu att vara där.
Nu skjutsa lillasyster till träningen, kramar till den som vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blogg eller inte ?
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...
-
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...
-
Jag saknar Tösen ofta, sådär så det gör ont. Ja mitt liv kretsade mest runt henne innan hon flyttade. Säger inte att det inte är rätt eller ...
-
Helgen har varit bra, jag har haft turen att bli bjuden på middag både fredag och lördag kväll hos fina vänner. Ja bristen på kök gör mig me...
4 kommentarer:
Älskade vännen <3 Kramar om!
Kram <3
Men åhh :( Gråter med dig, vännen :´(
Största styrke- och tröstekramarna till dig! ♥
//Bellan
Så vackert skrivet om det mest smärtsamma. Jag hittar inget annat ord än vackert, jag hoppas du förstår hur jag menar.
Texten känns rakt in i hjärteroten.
Kram / Emelie
Skicka en kommentar