När jag gick igenom lite gamla papper igår dök mitt specalarbete upp från 3 året på gymnasiet. Jag skrev om autism, käns lite speciellt nu i livet när jag har en dotter som ska utredas för det. Fastnade för en text ur en bok som heter "sätt ut dom i skogen" av Gunilla Rudling . Dikten var med i arbetet som avslut. En beskrivning hur det kan kännas som förälder.
Man blir inte tokig
fastän man tror att man ska bli.
Livet går vidare
fastän det har hänt.
Folk handlar på Åhlens,
54:ans buss stannar.
Det har börjat snöa.
Yngste sonen vill ha blodpudding.
Fastän världen har spruckit,
jorden rämnat
och lämnat svarta hål
under mina fötter.
Man tror inte man ska orka
men det gör man.
Blodpudding blir det
och godnattsagor.
Man kan sova
fast man tror att man inte kan.
Men man sover illa,
oroligt och utan vila.
Man tror att man inte kan leva
med en sådan smärta
men det kan man.
Visst kan det kännas så här. Särskilt efter ännu en vaken och tuff natt.
Var rädda om er därute. Kramar Tina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blogg eller inte ?
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...
-
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ... -
Jag saknar Tösen ofta, sådär så det gör ont. Ja mitt liv kretsade mest runt henne innan hon flyttade. Säger inte att det inte är rätt eller ... -
Helgen har varit bra, jag har haft turen att bli bjuden på middag både fredag och lördag kväll hos fina vänner. Ja bristen på kök gör mig me...
1 kommentar:
Stormen har bedarrat säger de på SMHI - Hur vet de det?
Har de varit hemma hos dig undrar den elake?
Skicka en kommentar