måndag 10 oktober 2011

Saknad och längtan

Min farmor sa till mig när hon levde att tiden bara går fortare och fortare. Trodde inte riktigt på henne då, men kan ana nu att det stämmer. Hon blev 93 år och lämnade oss för drygt 7 år sedan. När nåt är extra jobbigt för mig kan jag  tänka att det är skönt för henne att slippa uppleva det. Hon skulle tagit det så hårt. Jag saknar henne verkligen ibland. Hon och jag hade nåt speciellt, vi pratade mycket om allt mellan himmel och jord. Hon bjöd på kaffe och hembakat och det var mysigt att lyssna på henne. Jag skulle helst följa henne till doktorn, handla och allt sånt. Jag vakade över henne när slutet närmade sig. Oj vad hon betydde mycket för mig. Hoppas mina barn får uppleva den relationen med nån.

Stor del av livet så saknar vi eller längtar efter någon eller något. Särskilt om det är jobbigt här och nu. Svårt att alltid stanna upp andas och vara närvarande. Jag märker det i alla fall på mig själv. Lättare att sakna eller längta. Vardagen är svår och jobbig ofta, för ofta. Då är det lättare att fly i tankarna.
Tösen stod bredvid mig imorse när vi väntade på taxin, vi hade en mysig stund. Pratade lugnt om dagen som väntade. Blev så varm i hjärtat när jag tittade på henne. När taxin åkt  ringer strax min mobil, - Hej mamma ! Vi sitter i kö igen , Och du, jag älskar dig !    Härligt att höra !!
Sen blir det som vanligt bråk när det är matdax ikväll. Men ljusglimtarna värmer verkligen.
Håller med mamma z om att vara skör, det behövs inte mycket för att bli trött och ledsen.
Ha det gott alla fina därute, kramizar Tina

Inga kommentarer:

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...