torsdag 26 december 2013

Tipp tapp, tipp tapp

Tippe tippe tipp tapp får sammanfatta julaftonen lite. Tösen höll på att krascha lagom till våra föräldrar skulle komma. Min planering höll inte och tösen kunde inte fixa att hålla sig till schemat. Lillasyster fällde några tårar för att det alltid måste anpassas efter tösens behov. Att det inte kunde få ligga julklappar lite fint under granen och att det måste bli ilska varje dag. Jag fick koncentrera mig så jag inte började gråta när tösen hade sin paketöppning själv för att rädda dagen. Men vi klarade det och det vände till att funka. Vi fick tippa på tå och välja våra ord och låta henne hållas lite. Sen fick jag huvudvärk, inte så konstigt kanske.

Igår var det korttids dax och jag såg fram emot en lugn dag med film och soffhäng. Tösen ville inte dit och framförallt inte sova där. Jag fick ont i magen, behövde vilan mer än nånsin kände jag.
Mannen skjutsade iväg henne och jag tog en långpromenad med en go vän och våra hundar. Kändes bättre sen. Men tösens oro tär och vi mår dåligt över att inte hitta avlastning som funkar . Dagen blev lugn men sen drog hennes oro igång på riktigt och vi fick hämta henne på kvällen. Vi försökte verkligen, men gav upp tillslut.Möte i slutet av januari känns viktigt nu, mycket viktigt. Vi är trötta , behöver få andas lite.
Idag till mina föräldrar på mat , tösen inte på humör. En förkylning i julhelgen gjorde det inte bättre. Svårt när hon har energi brist redan innan.

Önskar er en god fortsättning, kramar

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, denna ständiga oro som finns i både våra barn och i oss själva, enda skillnaden är att våra barn inte riktigt förstår och kan hantera denna oro, dem vet inte alltid varför dem har den där otäcka känslan i kroppen. vi förstår våran oro, och kan väl oftast hantera den, men oj vad den tär på oss på ett annat sätt.
God fortsättning själv/ kram Cissi

Nina sa...

Men åh, gumman :( Kramar om!
Så mycket svårare med en till, med andra behov, att ta hänsyn till. Och allra sist i prio-listan hamnar du..

Jag önskar så att ni åtminstone fick avlastning.

Massvis med saknarkramar och styrkekramar <3

Nina

Anonym sa...

Åhh bästaste Tina! <3 Förstår att det gör ont i hjärta och själ. Att lillasyster blir ledsen och tösen blir orolig och ni är helt förbi av trötthet. Vill krama om och hålla dig nära. Just nu är vi för långt ifrån varandra men hoppas att du känner värmen iallafall. Kram från Tingeling

Anne Salovaara-Kero sa...

Känner igen glimtar av det du skriver... Jobbigt. Hoppas ni får chans att vila ut snart. Stor kram!

Mamma Z sa...

Känner igen tårarna man måste bromsa. Sorgen inför syskonet som hela tiden måste backa och anpassa.

Fina du. Måtte det vända på många fronter.

Mega kramen

Speedad ,orolig men glad

Det blev som jag anade, oroligt och speedad tös. Svårt att sitta still men oftast på bra humör. Det underlättar. Sömnen sämre igen och svårt...