onsdag 7 augusti 2013

Lov , frigörelse och natt terror

Nu är jag tillbaka och jobbar efter 14 dagars feber och bronkit och annat skräp i kroppen. Jobba är medicin det också. Träffa folk och tjata lite och goa jobbarkompisar. Jag är fortfarande lite hes och hostig men det funkar bra. Det tuffaste är väl att jag inte fått vila när jag behöver utan då jobbar jag ju som assistent också och när det är lov är det en aning tuffare. Sen natt terrorn på det gör att återhämtningen antagligen tar ännu längre tid. I måndags var första dagen efter all sjuka på mitt  jobb, och natten till måndagen somnade tösen kl 05.30 först och sov två timmar. Jag sov också då och sen var det bara att jobba på det hela långa dagen till kl 18. Det går så länge man är igång, men inte bra för kroppen eller knoppen. Sömnen är inte alls bra och vi är trötta.
 Snart ska vi ha lite ledigt med lillasyster och åka iväg några dagar, berättar efteråt vad vi gjort och var vi varit. Ser fram emot att få vila tentaklerna och bara vara som andra .

Tösen har fyllt 16 år i sommar och hon är tonåring på vissa sätt. Vi har alltid fel, är oftast dumma, fattar inget och hon frigör sig på sitt sätt. Jag blir orolig när hon cyklar iväg och är borta en stund och inte svarar i mobilen. Men kan väl inte låsa in henne heller. Men hon har inte handling-konsekvens tänkandet eller sociala koder och det kan medföra mycket . Jag önskade nästan regn en dag så hon skulle hålla sig inne....
Ilskan är stor över det mesta och har nu börjat visa sig på korttids/ fritids också. Lite skönt att de får se vad vi pratat om hur det är hemma, plus att hon kanske börjar känna sig tryggare där och törs ?

Jag ser fram emot att skolan börjar och hoppas att hon kommer trivas bra på gymnasiet, att vi kanske kan få en lugnare period framöver. Det är slitigt.
Inte en morgon utan utbrott, inte en dag, inte en kväll, inte en natt.
Det måste vända snart.
Vi kämpar på och gör vad vi kan för att fånga stunderna, samla energi och njuta när vi kan.
Ikväll på bio och ut och äta, tösen har korttids. Jobba imorgon bitti och sen hämta hem henne på em.
I natt får vi sova, det känns bra att skriva !
Ha det gott, kramar till er alla fina därute.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Två timmars sömn räcker säger den elake...

Lena sa...

Åh vad jag önskar att ´det fanns något att göra så ni åtminstone fick sova på nätterna, både ni vuxna och tösen. Känner igen mig i mycket av det där andra trots att jag inte har nån tonåring än så är beteendet likadant :/
Skönt att ni får komma iväg och bara vara familj med lillasyster.
Många kramar - saknakramar <3

Mamma Z sa...

Sam drog också iväg sådär att man blev ängslig. Han fick inte gå ut om inte mobilen var med och fulladdad. Har gjort så att jag via min mobil kan söka honom vart han är någonstans. Skulle han försvinna så brukar jag tänka att det är ett bra hjälpmedel för ev polisinsattser..

Trist att vara så sjuk när det varit så underbar sommar. Känner så med dig över det jobbiga som ni har omkring er. Vi slipper iallafall utbrotten. Har han en dålig dag är det mer att han blir tjurig och smäller i dörrar och någon enstaka sak går sönder..men fy för att ha det nära inpå hela tiden.

Styrkerkramar fina du!! Hoppas du fått varit mkt ute vid havet och samlat kraft!

Mamma-Mia sa...

Det enda jag kommer på att skriva är *KRAM*
Jag har själv en period nu då allt känns motigt och jobbigt (utbrott, tonårstrots, tjat, gnäll, gräl etc)
Hoppas det vänder snart och saker lugnar ner sig för er!
*KRAM*

Nina sa...

Gumman, inte konstigt att sjukorna inte vill gå över... :(

När ska ni få vila ut ordentligt? Men det är väl som du brukar resonera, ingen idé att gå och fundera utan köra på istället. Man mår ju inte precis bättre om man känner efter :/ Styrkekramar i mängd!!!

Kramar om o saknar <3
Nina

Bellan sa...

Usch och fy vad jobbigt ni har det med både sömnbrist och gnäll!! Klart det tar på krafterna och det är inte konstigt att din sjuka blev långvarig...
Härligt att ni kan få lite ledigt ihop med lillasyster iaf! Såna stunder behöver ni alla.
Och du... du är så välkommen hit när du har vägarna förbi :)

Styrka och tankar och kramar till er alla i familjen ♥

//Bellan

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...