söndag 24 februari 2013

Mysigt vi har

Tösens ord i morse vid frukosten var just - vad mysigt vi har !
Visst var det mysigt att sitta tillsammans. Och tur att hon känner så bland äggskal , smulor, kladd och tjatiga föräldrar ! Tjatade tyckte hon nog inte att vi  gjorde tydligen, och det försöker man undvika förstås. Men lite måste man rycka in och se till att hon inte behöver äta äggskal tex. Idag lyckades vi visst hålla allt på en bra nivå. Men jag log lite åt synen av bordet efteråt, och kunde nog le just för att hon upplevt det mysigt vilket är värt mycket !!
Mitt paradis i vinterskrud
Jag har funderat mycket på varför jag inte använder tösens riktiga namn i bloggen ? Känns ibland opersonligt att inte göra det, men det kanske bara är en känsla. Och jag har inte nåt riktigt bra svar förutom att skydda lillasyster kanske ? Skydda från vad förresten, livet är ju som det är. Varför använder ni andra inte namnen, eller varför gör ni det ? Svara om ni vill.
Imorgon är det skola igen efter lovet, är nog bra trots att detta lov gått riktigt bra. Lärt oss en del med åren, bla att försöka ha loven så likt övrig tid som det går. Genom att inte ta ledigt och vara hemma utan låta det flyta på med fritids och korttids så blir de lediga dagarna bättre.
Men det är snart sommar igen väl ??? 
En del saker är svårt att förstå, även om jag oftast numer kanske  kan släppa det oftare. Att man kan tro att man vet mycket om tösens diagnoser och hur hon funkar. Och är inte intresserad av att ta del av den information som serveras på ett enkelt sätt. Fast man egentligen inte vet mycket alls hur livet vi lever är på riktigt. Att jag inte blir tagen på allvar att jag har värk och ont och är trött så jag kan svimma ibland får jag väl ta. Jag är för glad och positiv och ser pigg ut ! Vi fick höra det när vi inte fick hjälp en gång när tösen var dålig, - ni är för starka och lugna så det verkar inte så illa..... !! Det är väl bra att jag inte ser ut som ett vrak ;) Men ibland har jag lust att skrika hur det känns. Sömnbristen tär och det intensiva livet med ett barn som tösen är tröttande mentalt. Det vet många av er som har det ungefär som vi fast tuffare på vissa sätt gissar jag ? Men livet är så här och det går vidare oavsett hur andra väljer att delta.
  Kram på er alla fina, var rädda om er därute.

7 kommentarer:

Nina sa...

Men ååh! Jag får dåligt samvete.. För det är just så, att man glömmer hur kämpigt ni har det, och hur ont du har, för du är så positiv och gnäller inte nåt. Jag menar inte att man ska gå och gnälla, men du gnäller försjutton aldrig, så man glömmer att det är tufft... Så kommer jag å gnäller om småsaker ibland :P

Varför jag använder Sandras namn... Hm... Ja, jag vill skriva personligt, och tycker det är lättare att skriva som det är, rakt av. Fast jag får tänka på att inte skriva om saker som kan kränka Sandra då, förstås. Ibland önskar jag att jag hade haft en anonym blogg.

Hade Sandra varit medveten, och kunnat fara illa på nåt sätt, eller om hon hade haft syskon som hade kunnat fara illa, då hade jag skrivit anonymt. Iaf tills dom jag skriver om själva kan avgöra om dom vill vara med i bloggen eller inte.

Saknarkramar!
Nina

Tina sa...

Bästa Nina ! Du ska inte ha dåligt samvete för då uttryckte jag mig fel. Ingen ska jämföras med nån annan heller och du gnäller absolut inte ! Du är en av mina förebilder !! När jag är med goda vänner mår jag gott och spelar inget spel om nån tror det. Behövde nog bara tycka synd om mig själv lite då jag har extra ont just nu, men vet att det vänder. Tack för svaret om att vara anonym eller inte, vi tänker lika där. Kramar i massor finaste vännen. <3

Anonym sa...

hej. men fy vad arg jag blir. de som sa att ni inte skulle få hjälp för du såg för pigg och glad ut ne fy fan.
det finns något som kallas skenet bedrar .de kanske de borde lära sig. du ska ju inte behöva hamna på psyket av ren utmatning. eller vänta nu det är ju det kommunena och landstingen vill att man ska hamna på psyk så de har en anledning till att soc anmäla.

Tänker så här då jag har praktiserat på en skola med utvecklingsstörda och autister. och där var det många som berätta om hur kommunen och de gjorde allt för att stjälpa och hur de letade efter anledning att soc anmäla. som en familj som inte hade fått hjälp och skolan stöta ju detta paret. men så kom soc o anmälda till skolan en dag. och ni vet ju hur brutalt en del saker kan se ut om man inte vet vad autism är. Den här hen låg på marken och skrek för full hals. Och precis när soc kommer innanför dörren så tar mamman i familjen tag i sin dotters hand och försöker ställa henne upp. eftersom att dottern lätt låste sig om hon låg ner. ja komplicerad historia. och det där såg ju brutalt ut för dottern slänger sig i golvet med huvudet före. och mamman försöker dra upp henne lätt och bestämt. klart så anmärker soc och skriver misshandel.

uch fy fan för soc och kommuner

Helle sa...

Vilken härlig kommentar! Hon såg eller kände något som inte ni andra tänkte på.

För mig gör det inget att tösen är anonym. Jag har väl trott att det var för att skydda henne.
Tycker i alla fall att det låter gulligt med tösen, så fortsätt med det!

Bellan sa...

Jaa, varför bloggar jag anonymt....? Har nog flera orsaker. Jag har velat känna mig fri att skriva både positiva och negativa saker utan att hänga ut vissa personer runt min Turbo. Och naturligtvis även för att skydda Turbo. Sen kan man ju ändå inte skriva ut allt.

Får ju säga att jag beundrar din/er styrka med tanke på hur lite sömn ni får! Du såg så fräsch ut när vi träffades så det syns verkligen inte utanpå att du har värk och brist på sömn. Men folk borde lära sig att inte döma efter det som syns. Man kan ha så mycket i bagaget som ingen vet om. Det har iaf diagnoserna lärt mig....

Åh, vännen vad jag saknar dig ♥ Ni kämpar så bra!
Kramar i stora lass ♥
//Bellan

N.N sa...

Jag tycker "Tösen" andas kärlek! Och att omsorgen kring henne gör henne till en liten "tösabit"..
Jag ser oxå på tok för pigg och fräsch ut, det är ett elände när man ska träffa läkare, myndigheter med flera, hur ska vi göra oss..ja..ofräscha? Vi är ju grundsnygga;) Tyvärr...Den dära förbannade sömnbristen kan man ju dölja precis som smärtorna och det är vi ju bra på... Lot´s of Love Sister!

Annelie L sa...

Så skönt det måste ha varit att få höra den kommentaren en helt vanlig morgon <3
Jag lider verkligen med dig och jag tror mig veta hur det känns när folk tror allt är bra bara för man inte ser trött ut. Jag har ju inte under några som helst omständigheter så jobbigt som du har, så att jämföra går absolut inte. Men hur många gånger har man inte fått höra - Men du kan väl inte ha så ont, du ser ju så pigg och glad ut.
Om dom bara visste, men för att försöka må så bra som bara möjligt, ja då sätter man på sig gladansiktet, letar efter positiva saker och låter inte värken ta över. Jag antar att du gör lika dant.
Massor av styrke kramar och kärlek till dig

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...