Kramar till min vän och till alla er andra som kämpar hårt därute / Tina
tisdag 28 februari 2012
Orolig
En fin vän till mig mår inte bra. Hon är mamma till en pojke med diagnoser. De har det så tufft och skolgången funkar inte, han vill inte dit. Han fick inte plats på specialskolan . De hade fått korttids och skulle börja med avlasning. Han vägrar. Då rasade de sista små stackars krafterna hon hade kvar. Jag känner igen mig i hur hon mår sen jag var där på botten. Det gör så galet ont i mig. Vi finns för varandra och brukar "spy" ur oss när det rinner över och skratta mycket med en lagom ironi åt livet, hon är en fantastisk mamma och vän. Önskar av hela mitt hjärta att jag kunde lindra, få henne att kunna andas ordentligt. Ska det vara så här för våra barn ? Han mår säkert minst lika dåligt som henne, det gör ju inte henne starkare.
Kramar till min vän och till alla er andra som kämpar hårt därute / Tina
Kramar till min vän och till alla er andra som kämpar hårt därute / Tina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blogg eller inte ?
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...
-
Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ... -
Jag saknar Tösen ofta, sådär så det gör ont. Ja mitt liv kretsade mest runt henne innan hon flyttade. Säger inte att det inte är rätt eller ... -
Helgen har varit bra, jag har haft turen att bli bjuden på middag både fredag och lördag kväll hos fina vänner. Ja bristen på kök gör mig me...
4 kommentarer:
Kram <3
Mina varma tårar rinner sakta ned för kinderna, om du bara visste hur mycket du lindrar för mig, gör det faktiskt lite lättare. Det är riktigt jobbigt just nu. Gråten finns där hela tiden, ligger liksom i halsgropen, orken tryter mer än den någonsin gjort. Det värker i kroppen av allt, har ont i axlar för att jag går och drar upp dem, ont i nacken för att jag går och biter ihop käkarna, ont i magen,nervös, orolig,stressad och pressad. Är så rädd....Vad händer med mig, min familj? Vet ingenting längre känner mig vilsen precis som min son har uttryckt att han gör.All energi är bortblåst. Känns som att jag står i kvicksand och kämpar men jag kommer ingenstans. Jag vet bara att det finns underbara människor omkring mig som gör skillnad. Ni vet vilka ni är... Tack för allt stöd. Tack för att du drog med mig en sväng på stan idag Tina, det behövde jag.
Nu ska jag försöka jobba mig uppåt igen. Tusen kramar/C
Fy så det måste vara..ja detta livet är tufft många gånger..
Hoppas hoppas det reder sig och en annan fungerbar lösning kan komma till stånd.
Jag har öppnat upp en sluten grupp för oss förädrar tiöll barn som det strular rejält kring i skolan och de är hemma i perioder/blir hemmasittare.
Ge henne länken om hon vill gå med.. vi är nu runt 80 föräldrar i liknande sits..
http://www.facebook.com/#!/groups/364971846863396/
KRAMEN
Varma kramar och tankar till dig och alla andra kämpande föräldrar och barn <3
Nina
Skicka en kommentar