fredag 6 januari 2012

Alla dessa älskade ungar

Inte var det såhär jag tänkte att det skulle bli när jag väntade barn. Att blåsa på skrapsår och sätta plåster på sin höjd. Men att ha barn som har ångest som inte går att lindra. Att se den svarta blicken som visar all smärta som finns inuti, inga plåster som hjälper.
Att få arga ord kastade mot mig i tid och otid, i värsta fall nyp och slag.
Alla dessa älskade ungar i vårt land som mår såhär, det är så orättvist så det finns inga ord.
Om det finns nåt som kan lindra så borde det vara en självklarhet. Som skolan för många, det är väl ändå enkelt i Sverige på 2000 talet ???
Vår situation är inte skolan och tackar ödmjukast för det. Men lika svårlöst är det, vår tös är en gåta.
En älskad unge som alla andra, men vad hjälper det när oron kryper i hennes kropp. 14 år och hormoner som bubblar, utvecklingsstörd och behov som ett litet barn, adhd och antagligen autistisk. Mitokondriell sjukdom som bonus på det. Allt detta i en kropp, förstår att det blir kaos. Tid på Bup i februari, trots att de vet hur illa det är eftersom det var Hab läkaren som bad de kalla oss. När han inte kunde göra mer för att lindra alla svåra nätter.
Men vi alla kämpar på, kramar till er fina kämpar därute. Nån gång måste det väl vända.... Kram Tina

4 kommentarer:

Anne Salovaara-Kero sa...

Tusen kramar till dej! Du är strong.

Olli Rein sa...

Jag har tittat in här då och då, och jag känner för er trots att jag inte känner er alls, eller ens vet vem ni är.Det är svårt att ha det som ni har det, men låt inte hoppet fara. En dag kanske det finns någon hjälp för er och er dotter med.
Det enda jag kan göra, är att hoppas med er och tro på att en lösning till det bättre finns, kanske bortom nästa läkarbesök.

Anonym sa...

Du vet vad jag sagt: VÅR TID KOMMER. Det är min enda tröst ibland. Hur ska man annars stå ut i all kaos som pågår. Den kommer så småningom. Tusen kramar till dig/cissi

Tina sa...

Fick en fin varm kommentar av en kvinna härifrån orten som jag inte la ut bara för att jag inte vill ha namnet med på min dotter. Jag tackar Eva för dina tankar och omtanke. Det värmer hjärtat ! Var rädd om dig, kramar Tina

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...