måndag 30 maj 2011

Långa nätter

När jag säger att vi sover lite så är det svårt att förstå för andra. Kanske är det som när många andra då vaknat ett par tre gånger, eller har barn som väcker dom vid 5 tiden. Skulle önska att det var så för oss också.Men det räknas hos oss som bra nätter tyvärr. Många nätter är tösen så arg och orolig och har ont i sin mage att vi knappt sover alls. Hon skriker högt och sparkar med benen så sängen flyttar sig. Hon går på toaletten var och varannan minut och vill helst att nån är med. Och är hon vaken blir hon hungrig också, vi har hittat ett litet spår i sängen ibland av smulor och annat när vi inte hört henne ! Ibland somnar hon såna nätter framåt fyra fem tiden, oftast i vår säng. Sen ringer klockan och man känner sig överkörd av ett tåg. Såna nätter har vi haft många i rad, galet många. Käns som sista året varit väldigt mycket så. Mediciner funkar inte så bra, inte alla de sorter vi prövat. Jo första natten och kanske andra och skapligt tredje, men sen har hon övervunnit dem och vi måste göra uppehåll helst en vecka för att det ska funka igen. Tösen är unik och läkarna funderar och blir inte kloka. Hoppas vi snart får nya besked som ger nån hjälp. För hur länge orkar man ? Man är starkare än man tror när man måste, men det är inte så hälsosamt. Minnet sviker och kroppen tar stryk. Orkar inte tänka ibland och bara laga mat käns som att behöva bestiga Mount Everest vissa dar ! Sen får man ett litet halmstrå att gripa i och får vind i de luggslitna seglen och känner att det finns nog hjälp, snart blir det nog bättre ! Ha en fin dag och hoppas ni har vind i seglen ! Kram Tina

3 kommentarer:

Annelie L sa...

Jag har inte alls de problemen som du beskriver just nu. Men vi hade en fosterpojke (dock bara i fyra månader) som hade svår ADHD och han sov inte han heller. Jag känner igen det du skriver och jag blev helt slut på dessa månader, hur ska då inte du känna dig. Han blev oss övermäktig och är nu bosatt i ett boende med personal som kan bytas av och ha ork att tackla med alla problem som ständigt dyker upp.
Har ni ingen avlastning, så ni har chans till återhämtning?
Massor av styrk kramar// Annelie
Massor av styrke kramar

Lenaeff sa...

Nej jag tror inte man förstår om man inte upplevt det, det kan man heller inte begära. Men man kanske kunde begära ett visst mått av förståelse av omgivningen.
Jag skulle verkligen inte vilja byta med er, jag tycker att det är nog så jobbigt att vara ensam med Juniors diagnoser på heltid och han sover ändå skapligt bra om nätterna.
Det vore ju guld värt för er att få till någon bra lösning som gör att ni finge sova på nätterna.
Kramar om er och sänder över styrkekramar, för visst orkar man mer än man tror, men inte hur mycket som helst//Lena

Tina sa...

Tack rara ni ! I natt får vi sova ! Tösen hos farfar och farmor. Annars ibland hos mormor och morfar. Vi ska annsöka om kortids till hösten också. Visst är det kämpigt, men det har vi väl alla fast på olika sätt.Kram tillbaka till er! Tina

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...