Vi vill så väl, men svårt att veta vad som är bra.

I tisdags började tösen på varmvatten träning via barnhabiliteringens sjukgymnaster. Det var positivt kvällen innan och vi packade en väska med våra badkläder och allt som skulle med. Jag ska nämligen vara med i vattnet.

Jag kände då att det nog kunde bli bra det här, att det var en bra aktivitet för tösen. Att ha något att göra som är hennes. 

Jag hade nog fel.

När hon kom hem från skolan var hon arg, när vi åkte dit var hon arg, när vi bytte om var hon arg, och när vi kom in var hon arg.

Ja det var nytt allt och nya barn och sjukgymnaster. Fel grupp för tösen kände jag med två yngre pojkar som  verkade träna musklerna och nog inte uppskattade en arg autistisk tjej på 16 år.... 

Vi fick  henne att gå i vattnet  men hon tyckte inte det var kul informerade hon oss om ett antal gånger. Lite skönt kanske och var lugn en liten stund i vattnet.

Arg när vi duschade efteråt och inte ville hon dit igen sa hon. 

Vi får väl se.... Jag var också trött efter !

På tisdag är det nya tag, kanske det går för att hon vet mer eller så kommer vi inte iväg. Vi får se, skolan skulle peppa lite också. 

Det är mycket ilska mot oss och det är tufft på nätterna att få den öst över sig. Vi är trötta och stundvis ledsna över hur det är. Hur maktlösa vi är i situationen.

Jag köpte hälsokost mediciner idag till tösen. Kanske kan det hjälpa henne med Q10 som går ner i cellerna och selen och magnesium som tillskott. Kanske hjälper det inte men det är inte skadligt i alla fall. Griper efter halmstrån och lever på hoppet.

Trevlig helg alla rara därute