fredag 21 september 2012

Tillbaka på ruta 1

Vi var på möte igår ( för ovanlighetens skull ,  ironi..) . Vi träffade personal och chef på korttids. Det var väl ett bra möte på många sätt. Ja vi fick fram våra åsikter och önskemål. Sen hur de kan lösa det och inom vilken tidsram vet vi inte. Vi kom fram till att backa till ruta 1 för att försöka få tösen trygg där igen. Och endast ordinarie personal måste jobba med henne under så lång tid det behövs för att hon ska bli trygg igen.
Med andra ord så har vi nog ingen natt avlastning därifrån på ett tag. Lite tungt men vad gör man ?
Söker också assistans timmar som går trögt men än har jag inte gett upp och sista ordet är inte sagt....
Tyvärr faller barnen som kan äta och gå och har ett tal mellan stolarna lite. Hur mycket stimulans och stöd de än behöver till att utföra det så är det jättetufft att få fram och reglerna hårda.
Natten räknas i princip inte heller och det är ju otur för oss som har störst problem med det.
Vi fick hämta tösen i Onsdags kväll på korttids eftersom hon inte fixade att vara kvar över natten. Hon sov inget den natten hemma sen. Sen var det mötet med korttids och jobba kväll efter det. Jag vet inte hur vi orkar ? Kan inte svara på det faktiskt. Men tårarna var nära under mötet och vad har vi för val ?
Idag varit ledig, hade en mysig fm med min pappa på sjön i stugan. Vi klippte gräs, tömde frysen ( hade varit strömavbrott) , satte lökar och fikade på bryggan. Gäller att samla energi på alla sätt !
Dax att laga mat, mannen och tösen på ingång . Imorgon jobba igen. Ha en fin helg, och var rädda om varandra. Kramar T

5 kommentarer:

Anonym sa...

Blir ledsen när jag läser det här, hur jobbigt ni har det och önskar verkligen att ni ska få lite lugn och ro. Det är jobbigt för hela familjen. Att man ska behöva kämpa för allting, FRUKTANSVÄRT är vad det är. Dem som sitter och bestämmer allt, kan väl leva ert liv en vecka, så dem får se vad f-n ni går igenom. Då skulle det inte vara nåt snack om saken. Blir så jävla förbannad på allt kämpande, alla möten man springer på men som man ibland undrar till vilken nytta. Jag VET att ni kämpar hela tiden, dygnet runt och jag beundrar er styrka. Förlåt för svärandet men jag blir så upprörd. Kram Cissi

Tina sa...

Tack min fina vän Cissi, du om nån vet ju hur det är att kämpa. Beundrar dig med, kramar Tina

Anne Salovaara-Kero sa...

Orden hjälper inte men en stor kram till dig. Jag hoppas det skulle hittas lösning till er... KRAM

Nina sa...

Suckar tungt :( Tänk om man slapp allt det där runtomkring, och fick den hjälp man har rätt till... Så mycket ork man skulle ha över till barnet då. Men vi slutar inte hoppas! Ni ska ha assistans och korttids ska börja fungera! Så det så!

Kramar om massa!
Nina

Emelie sa...

Varma kramar / Emelie

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...