Jag ligger på minus....

Tösen var arg igår kväll, jag var dum och fattade inget. Efter en sån kväll vet vi att natten inte blir bra om inte medicinen funkar. Den gjorde det när hon väl tog den. Jag får mer och mer panik över dåliga nätter, jag orkar inte helt enkelt vara vaken och funka normalt på dagarna längre. Mitt tålamod tryter och värken kommer som en bonus. Jag känner mig stressad just nu och hjärnan går lite på högvarv.
Sjukvården gör mig frustrerad hela tiden och kampen för mina barns bästa gör mig trött. Tänk om jag missar nåt ? För jag kan inte räkna med att sjukvården gör det de ska. Tösens årliga blodprover för sin sjukdom missades trots att jag ringde i november. Jag frågade igen förra veckan när jag var inne med lillasyster till astmaläkare som visade sig höll på lära sig....
Oj det är många prover som ska tas !
 Ja jag vet och jag vill veta när ?
Skulle tagits för länge sen får jag till svar. Det inger ett otroligt förtroende känner jag...
Nu ska vi in idag efter lunch och tösens dag är förstörd.
Bildberättelsen jag gjort brydde hon sig inte om. Vi var bara dumma. Men skolan är förberedd och de har också gjort tydlig berättelse om dagen. Dom är bra och tösen är trygg där.
Jag vet att det blir en kamp idag, och jag bävar lite.
Men det går, vi måste åka båda för de fixar det inte annars.
Lillasyster har nytt medicinschema i två veckor, en har gått och de har inte hjälpt alls.
Lider med henne och kan bara kämpa på och inte ge oss.
Nu till apoteket, medicinerna tryter.
Ha det gott, kramar till den som vill.