fredag 17 januari 2014

Lika barn leka bäst

Jag hade äran att få komma till Nina i måndags tillsammans med flera andra härliga kvinnor, mammor till barn med olika diagnoser. Vi lever olika men mycket är ändå lika. Det förenar oss på ett sätt som är svårt att förklara, men igenkännandet i livet stärker så otroligt. Vi fick oss olika nya tankar med oss hem och energi för man är inte ensam i sin kamp i livet. Vi har skrattat så tårarna runnit och även djupa samtal som tårat ögonen också. Åh vad jag tycker om er allihopa från djupet av mitt hjärta ! Ny träff ska bli av , det var det sista vi bestämde. Det skapar en skön känsla i kroppen och det gör inte lika ont att säga hej då. Under tiden följer vi varandra via bloggar och facebook gruppen.

Hemma hade det gått bara bra, att vara ensam är ofta nästan lättare om man får sova lite hyfsat bara. Och det hade funkat. Tösen ringde mig ett par gånger och det är mysigt att vara efterlängtad ibland !
Natten på korttids i onsdags hade väl varit lite sömn men funkat, vaken från 01.00 är ingen höjdare för nån. Så när jag kom hem sent från jobbet igår kl 21.30 så hade hon somnat , inte så konstigt.

Strax på varmvattenträning med min lite ömma kropp efter en genomkörare av naprapaten igår, men det blir nog skönt.
Trevlig helg alla, kramar

3 kommentarer:

Nina sa...

Tiden går för fort när man har kul, men som du skriver, vi ses snart igen <3 Tack för allt!
Kram Nina!

Maria sa...

Ja visst är det skönt med grupper var man får dela sorg och glädje. Och det fina med att man inte behöver förklara, de vet och känner. Ha en bra helg!
Kram

Bellan sa...

Åhh, fina du ❤️ Saknar så otroligt!

Kramar om dig fina vän <3
//Bellan

Svårt att hitta orden

Har haft svårt länge att hitta orden och vad jag vill förmedla i bloggen. Ändå händer det väl en del i livet. Gör ett försök att sammanfatta...