Tösen och jag var själva hela helgen och det gick bra även om det tar på krafterna för det är intensivt. Jag hade också möte med mina närmsta arbetskompisar här på lördag em. Med avslutande middag. Mycket trevligt ! Tösen var då hos farfar och farmor några timmar och kom sen hem och var med en stund innan de sista gick hem.
Men det som slog mig i helgen var hur lugnt det är att vara själv med tösen, inga utbrott och ingen oro direkt. Lite irriterat när vi kom till duschningen men det är det alltid, men gick bra. Jag tror hon njuter av lugnet, bara en att ha koll på och inga andra som pratar och stör. Jag har förstått att det här är vanligt, att flera andra delar upp sig hemma. Jag blir lite sorgsen över att det blir svårare och svårare med såna här bitar, att vi får tänka om hela tiden och begränsa mer.
Vi har lillasyster att tänka på också, hon måste också få ta sin plats. Jättesvårt att få att funka om vi måste göra så hela tiden. Hur gör ni andra ? Kan ni aldrig vara alla tillsammans ?
När tösen visste att de var på väg hem i bilen började hennes oro komma stegrandes om allt. Om korttids i helgen, om mediciner hon inte vill ta, om duschning, men mest om korttids. Ilskan dök upp och kvällen blev orolig. Alla kvällar är jättejobbiga, jag tar gärna in tips på hur ni andra har rutiner eller vad ni gör som funkar. Börjar tröttna på det här bråkandet .
Det har varit och är så mycket just nu att jag är extra trött i huvudet och kroppen, hjärnan är lite överhettad tror jag. Jag glömmer för mycket och det är jobbigt att märka det.
Kommer aldrig den där lugna perioden....
Mannen bortrest igen två nätter och jag hoppas det kan bli lite lugnt ikväll. Imorgon korttids som jag hoppas funkar bra.
Ha det gott alla rara därute, kramar
2 kommentarer:
Åh, det är så svårt att komma med råd när man inte är ordentligt insatt. Du vet säkert bäst själv. Men vi hade låst läge för länge sen, varje morgon. Tills vi kom på att Sandra var orolig över vilken taxi och chaufför som skulle komma. (Innan hon hade egen)
Så det är väl att försöka komma på VAD som oroar, och sen försöka hitta ett sätt som funkar/lugnar.
Är det nåt som stör? Blir det oroligt vid samma tid/händelse varje kväll? Trötthet? Rutiner? Schema? Samma person som hjälper? Eller vem som hjälper på schema? Oro över natten?
Vi har ju väldigt rutinbundet och schema till allt. Låser det sig här på kvällarna så beror det oftast på att tröttheten hann före kvällsrutinerna.
Jag kom att tänka på det där med nätterna, fast det kanske inte alls hjälper er.. Men innan vi hade hittat rätt i alla rutiner och scheman så hade Sandra en väldig stress i sig. Nätterna har blivit lugnare sen hennes stress försvann. Kanske påverkas även Tösen av stress som är svår att se? Kanske behöver hon ännu mer rutiner och scheman? Hur gör dom i skolan och funkar det bra där?
Ja, lite tankar iaf, men som sagt, det är ju så individuellt så det är svårt att komma med råd till andra.
Och ja, det är mycket lugnare om vi delar på oss. Vi är väldigt sällan alla tre i samma rum. Det förstår jag blir svårare om man har fler barn att ta hänsyn till.
Men ååååhhh, vad jag saknar dig!
Kramar om!
Nina
Nu finns det ju inga småsyskon till Turbo, men det är fullt tillräckligt om vi är två vuxna som pratar med varandra - det stör. Jag och mannen försöker undvika att vara i samma rum som Turbo när vi pratar med varann. Oftast får vi gå nån annanstans och ibland viska när vi pratar för att inte Turbo ska reagera och störas.
Att schemalägga tiden för övriga familjemedlemmar, vad de gör och var de är, är kanske något som skulle lugna Tösen. Samtidigt är det ju svårt att även lillasyster måste ha schema över sin tid som hon ska följa.... Dilemma det där...
I vilket fall som helst hoppas jag det lugnar sig för er med allt och att ni också får hjälp med lillasysters andning!
Kram på dig goaste ♥
//Bellan
Skicka en kommentar