tisdag 8 oktober 2013

Tar strid

Jag håller på för fullt och kämpar för lillasyster just nu, hon har ansträngningsastma(vad man tror) men ingen fungerande medicin. Läkaren som tillfälligt poppade upp från annat land skriver ut medicin och ger direktiv hur vi ska göra. Men inte på det sätt som det skulle skötas här om hon bara frågat om råd. Tre månader skulle första medicinen ätas och sen nya andningstester. Efter 2 månader utan resultat ringer jag igen och läkaren som lämnat Sverige hade gjort fel. Max 10 dagar äter man den sorten om den inte gör nytta.Nästan inga anteckningar eller att vi skulle kallats på nya tester. En ledsen lillasyster som kämpar med sin simträning hon älskar och tävlade med andnöd i två dagar. Ny hyrläkare från annat land och lika svårt att förstå henne sätter efter mycket krångel in ny medicin. Medicinen har ingen effekt och jag ringer igen. Nu ska hon konsultera med andra läkare och jag blev uppringd igen på fm. Nu får inte lillasyster ta den nya medicinen eller anstränga sig tills fys tester är gjorda och remiss är skickad. Jag ifrågasätter om det är akut när man säger att en 13 åring inte får anstränga sig men det är det inte påstår hon. Jag når inte fram utan lägger på och ringer upp sköterskan, ja eller hon ringer upp mig när jag tryckt in alla siffror igen. Hon skulle prata med läkaren och läkaren ringa upp mig igen. Jag vet inte när eller vad det ska leda till den här gången när det är så svårt att förstå vad hon säger. Tro inte att jag har något emot människor från andra länder, tvärtom. Men ska man jobba som barnläkare i Sverige tycker jag att det måste gå att förstå vad som sägs. Tårarna började rinna på mig, varför ska det alltid vara sån kamp. Nåväl, jag väntar på samtal och hoppas vi förstår varandra så jag har en förklaring att ge till en 13 årig tjej som kommer hem från skolan och ska plötsligt få besked att hon inte ska träna idag eller tävla hela helgen med sitt härliga simgäng.

Med tösen är det som tidigare,inget nytt tror jag.
Mina och mannens föräldrar var på anhörig informationsdag om autism igår som barnhabiliteringen ordnade. Det verkar varit en bra och givande dag.
Ha det bra alla därute, jag återkommer väl om vad som händer. Kramar Tina

3 kommentarer:

Nina sa...

Men herregud! Ska ni alltid drabbas av krångel i sjukvården? :( Det hade ju liksom räckt redan, som det var, kan man tycka..

Hoppas lillasyster får hjälp så fort som möjligt <3

Kramar om er!
Nina

Anonym sa...

Lillasyster behöver titta på fotboll på fredag enlig ordination av svensk läkare...

Våga vägra utländsk läkare när de inte kan språket säger den elake...

Maria sa...

Suck och stön! Tänk att det aldrig tar slut! Styrkekramar från mig

Speedad ,orolig men glad

Det blev som jag anade, oroligt och speedad tös. Svårt att sitta still men oftast på bra humör. Det underlättar. Sömnen sämre igen och svårt...