onsdag 14 mars 2012

Tom

Jag känner mig rätt tom och trött. Sömnen är katastrof igen och då kommer all ilska och utbrotten som ett brev på posten ( fast snabbare....;) )
Tösen kommer hem nu vid 17 idag och jag kan bara ana hur humöret är efter natten.
Den nya medicinen vi fick från Bup som skulle ges till natten vid behov, ja när det börjar stressas upp på kvällen och vi inte orkar fler nätter. Den funkar inte den heller. Jag känner en sorg  över att det lilla halmstrået jag igen klamrade mig fast vid gick av. Som så många gånger förr.
Utredningen som aldrig blir av och allt annat som bara susar runt i huvudet.

Var rädda om er därute, kramar Tina

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, min vän jag förstår till 100% hur dina känslor är. Det där när man verkligen hoppas på någonting, att det ska fungera, det där lilla halmstrået, som allt för ofta försvinner. Vad ska man göra???
Finns inga svar.....
Jag finns här för dig.
Längtar till april. Kram på dig/Cissi

Anne Salovaara-Kero sa...

Känner lite igen det där med halsmtrån man grabbar efter som sedan inte håller.... Och inte hjälper det just något att jag skickar en kram. Men gör det i alla fall. En STOR kram! För det är du värd.

Annelie L sa...

Hoppas nästa halmstrå håller och att ni kan få nån hjälp som håller, så tösen får sova om nätterna.
Kram // Annelie

Blogg eller inte ?

Funderar på om jag ska lägga ner bloggen eller inte ? Men den kan väl finnas här om någon vill läsa, men framför allt för mitt eget minne ...