onsdag 10 juni 2015

52 veckor om året

Ångesten stegrar sig ikapp med att sommarlovet närmar sig. -jag hatar sommarlov skriker tösen. Allt borde vara lika 52 veckor om året 7 dagar i veckan för att det skulle vara harmoniskt för henne. Lika verksamhet som skolan bedriver med tydligt upplägg och underbar personal. Då skulle hon säkert klara att flytta hemifrån framöver också med mindre ångest. Men drömma går att göra en stund . Jag känner mig stressad inombords. Många möten har det varit och många samtal. Och fler blir det. Vi har semester efter midsommar 3 veckor. Det som brukar kännas skönt med sommar är just att det är uppehåll med möten. Årets blir inte riktigt så.
Jag skulle helst åka ut till stugan och vara där tre veckor utan avbrott, men får vara glad för de dagar det blir i år känns det som. Tösen vill inte alls och lillasyster ska sommarjobba . En dag i taget och midsommar blir där i alla fall <3
Imorgon kväll är det avslutning på tösens skola, brukar vara riktigt härligt med uppträdanden och mycket känslor. Jag har beställt små blommor till lärare/assistenter och tösen får ge till den hon vill. Annars blir det för laddat om vi försöker styra. Blir nån utan för nån som går förbi får en blomma istället så har de om några förståelse :) Hon ska ha klänning och vara fin , det är viktigt !
Jag brukar alltid ha dubbla känslor på tösens avslutningar , glädje och sorg. Jag tror många av mina vänner kanske också känt så genom åren.
Jag kommer särskilt ihåg lågstadiet när alla stod där i slänten och sjöng och solen sken, fantastiskt fint. Så står och sitter tösen mitt i med sönderslagna knän och ser bara orolig ut. Nåt år fick jag stå med annars var det en fröken som höll handen. Jag kämpade bort tårarna och log som alla andra.
I snart 18 år har vi kämpat med sömnlöshet, oro , smärtor vi inte kan förklara, okunskap inom sjukvården, ointresse av sjukvården och jag är stolt över att vi aldrig gett med oss och alltid varit steget före.
Det som normalt blir lättare ,om jag jämför med lillasyster så är det tvärt om med tösen. Det har bara krävts mer och mer av oss som föräldrar hela tiden.
Ibland blir jag så trött på folk som gnäller över småsaker i livet, lev istället och gör det bästa av det. Vi som alla andra som lever i landet annorlunda blir proffs på att se det lilla och njuta i stunden.
När jag åker till jobbet passerar jag alltid havet och ser horisonten . Jag tittar alltid och tar ett djupt andetag och njuter varje gång. Livskvalitet att bo så nära det som ger mig så mycket kraft och glädje.
Så jag ska tänka så på semestern också , en stund i taget och njuta när jag kan och kämpa när jag måste. Kramar till er alla fina var ni än är och vad ni än gör.  

 

5 kommentarer:

Maria sa...

Kram till dig och ja du ska vara stolt över att ni inte gett upp, att ni orkar kämpa. Har själv kämpat men just nu får jag njuta av att skörda skörden som jag jobbat med i många år. Absolut blir vi duktiga på att inte klaga över småsaker och att fånga det fina i vardagen, det är ju det lilla som gör det hela! Kram

Nina sa...

Största kramen som räcker hela sommarlovet <3
Saknar dig.

Anonym sa...

Fortsätter på Winnerbäck-spåret:

"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra"


Kram <3

polaritym sa...

Åh vad jag känner igen det du skriver om. Den där kampen och de små detaljerna i livet som betyder så mycket.
Många kramar!

Bellan sa...

Blir alldeles tårögd när jag läser det här inlägget.... Vilken kamp, men också en lärdom om uppskattning av det lilla som vi i landet annorlunda blir så bra på.

Värsta saknarkraaaaaaaamen till dig, tjejen! ❤️❤️❤️
//Bellan

Speedad ,orolig men glad

Det blev som jag anade, oroligt och speedad tös. Svårt att sitta still men oftast på bra humör. Det underlättar. Sömnen sämre igen och svårt...